Den nya världen – då

Hör till det nya Sveriges karta

Tack bäste läsare, det ni har i er hand är en kort sammanställning av över 100 rapporter och vittnesmål samt flera timmars sent arbete i min enkla inkvartering.

Här på denna karta har jag markerat efterkrigstidens mer stabila och kända bosättningar, samtliga har varat i åtminstone 50 år efter det att de grundades.

Det är med en viss sorg som jag måste meddela att min karta inte är fullständig då det säkerligen finns ett stort antal bosättningar där ute som fötts och dött strax efter det att de grundats, slukats av ödemarkens faror eller som fallit offer för de kalhamrade och grymma banditer o slavhandlare som drar runt och plundrar allt i sin väg.

Säkert medans ni läser denna text så har någon driftig pionjär satt spaden i marken i förhoppningen att skapa en bättre framtid. Snälla ge honom en tanke när ni är klar med att läsa denna text. Jag önskar honom i vart fall lycka till. Som sagt nya bosättningar föds och dör hela tiden, nomader och ensamma vandrare drar fram över vår värld i ständigt sökande, jag önskar även dessa människor lycka till.

Jag har som sagt fokuserat min karta och denna text på de bosättningar som grundats och som fortfarande funnits kvar efter en period på 50 år, vilket är en väldigt lång tid under sådana här förhållanden som vi ändå lever under.

Jag har även valt att inte placera ut några av Valven på denna karta, dels för att det är ytterst spekulativ information och dels för att min misstanke är att om dessa människor önskat vara en del av vår värld så hade de gjort sig tillkänna vid det här laget. Jag respekterar deras önskan, men vidhåller att de är fegisar och att deras förfäder var minst lika fega då de gömde sig medans andra dog en kvalfylld död på det stora krigets slagfält.

Jag har inte heller på min karta valt att markera några faror, kratrar, demografiska eller sociopolitiska företeelser då detta är en karta och inte något som handlar om biologi, historia eller för den delen är en avhandling om efterkrigstidens politik, jag kan ju enbart som ödmjuk författare hoppas att en dag så kommer detta verk att finnas tillgängligt som en del i någon annans storartade verk.

Med tre undantag, som jag finner att det vore brottsligt att utelämna, om detta verk skulle komma att hamna i någon kringresandes händer.

Jag har valt att markera två områden som båda är extremt farliga för den resandes hälsa, ju längre bort ni befinner er från dessa områden desto säkrare kommer ni att vara, om ni måste resa in eller ens i närheten av dessa områden så se till att vara väl förberedda då det kommer till vapen och utrustning (ni kanske till och med bör kontakta posten, om ni har de kapsyler som krävs naturligtvis).

Det ena är ett fenomen, gastbältet är just vad det är, ett område vars dominerande livsform är gasten, som är ett mycket farligt djur (jag tänker inte ge mig in i någon filosofisk diskussion gällande gastens inre känsloliv och kognitiva förmåga, inte heller i någon religiös debatt gällande ”Själen”) som sprider både farsoter och är ytterst aggressiv mot människor. En ensam gast är oftast inte ett problem, men i detta område jagar de i flock och utgör där en enorm fara för ditt liv.

Jag kan inte spekulera i varför dessa djur vandrar i detta område, men oavsett så är det ett faktum, så ta en vandrares råd och undvik detta område ty inte ens ditt kadaver kommer att finnas kvar speciellt länge om du springer in i en större grupp med hungriga gastar.

Det andra är ett område där människans sämsta element har samlat sig, där mord, rån, våldtäckt och slaveri väntar den som inte är elakare eller bättre beväpnad än dess härskare Kung Carl och hans horder med tungt beväpnade härjare. Jag varnar er, att ens närma sig det markerade området är förenat med livsfara då dessa härjare ofta söker sig utåt mot andra bosättningar för att helt enkelt göra det som jag nämnt ovan med alla som de träffar på. Bosättningen Carl´s stad är enbart markerad av en enkel anledning, res aldrig dit!

Det tredje undantaget jag gjort är svartmarkerade områden där själva naturen är död, marken gnistrar likt glas och som hemsöks av hemskare meta-varelser än både gastar och meta-ormar, undvik dem! Rykten om rikedomar spelar ingen roll, om det finns något där så låt det ligga om livet är dig kärt.

Från norr till söder:

Berget: En gång i tiden var detta en underjordisk samlingsplats för utrustning och maskiner vars nuvarande bosättare försöker operera så gott det går, det är en ganska liten bosättning då invånarna inte gillar främlingar. Invånarna lever av att samla i området och på att reparera allehanda ting .

Katedralen: Hem till den religiösa order som går under namnet ”katedralens barn”, en relativt stor bosättning som ligger i anslutning till ordens huvudsäte vilket är ett enormt komplex omgärdat av höga murar. Folket här är alla trogna sin gud Nattens furste och på ingen annan plats i ödemarken gäller det gamla ordspråket ”man får ta seden dit man kommer” lika starkt som här, så om ni inte kan hålla tungan rätt i mun så bör ni nog inte besöka denna plats för ni kommer aldrig att lämna den om ni inte visar deras gud respekt.

Holtemarken: En relativt liten bosättning (man kan nog mer kalla det ett stort tältläger) som till största del utgörs av jägare som modigt möter farorna i skogarna för att kunna livnära sina kära och sälja överflödet vidare till den övriga ödemarken.

Lerbacken: Ett ytterst smutsigt ställe, invånarna livnär sig på att fånga mindre kräldjur i lervällingen och på att samla in en ytterst liten kvantitet av myrmalm som står att finna i bosättningens omedelbara närhet. Byns invånare har ett väldigt speciellt sätt och besökare brukar inte stanna länge, de enda som reser hit är köpmän (under eskort av posten) som intresserar sig för myrmalmen.

Metallbygden: En samling av bosättningar som alla har en sak gemensamt, de har ett stort antal skickliga hantverkare som även har tillgång till ytterst precisa verktyg från den gamla tiden. Det är en ytterst hård plats dock, våld är en del av vardagen men behöver man en ny puffra eller en ordentlig vinterrock så är det hit man skall bege sig om man inte har turen att hitta deras produkter hos någon handlare vill säga.

Fortet: En hård plats, dess invånare är väldigt driftiga av sig när det kommer till att lura av andra sina kapsyler, här finns dock många underliga ting från den gamla världen. Välbevakat bakom fortets murar av gamla automobiler, här finns även mycket sjukdom och hor.

Ulricehamn:  Det stolta centrum för handel som i dessa dagar är känd under namnet Ulricehamn har ett lång och smutsigt förflutet och var för enbart 25 år sedan känt som ett gastnäste och en rövarstad.

De få normala bosättare som höll sig fast i området och levde av det som de kunde bärga från ruinerna och det som de med våld kunde ta av andra var kända över ett stort område som minst lika vilda som de monster som härjade i ytterkanterna av deras banditsamhälle.

Invånarantalet växte dock stadigt tack vare slaveriet och inflytandet av nya banditklaner som önskade ta sin del av kakan av det som fanns att hämta.

Det var en mardröms stad styrd av anarki och våld. Samtidigt som Gastarnas anfall blev tätare och tätare och spred skräck i områdets invånare.

Detta var för 25 år sedan, de styrande 7 klanerna utplånades till siste man och de övriga drevs på flykten efter hårda strider. Kampen fördes av en man vid namn Jonathan Metzer som reste sig mot anarkins lakejer tillsammans med sin vän Daniel Birgersson som var en ytterst inflytelserik och aktad medlem av Posten.

Idag är Ulricehamn en polisstat styrd av Metzer klanen med sin hårdföra milis och med posten i ryggen så säkras invånarnas trygghet och deras arbetsvilja. Staden är ett centrum för områdets handel och det är härifrån som de rikare handelsmännen enklast kan komma i kontakt med Posten för att säkra sina leveranser.

Det är dock en stad med nolltolerans gentemot alla ”avvikande” som de kallas, att vara avvikande innebär att man inte på ett rent ideologiskt plan har samma syn som Metzer klanen eller om man på ett rent fysiologiskt plan inte är helt ”ren”.

Bockaby: Grundad av familjerna Knalle, Hollander och Carlsson. Bosättningen är mycket liten, föga mer än ett vattenhåll i ödemarken, det är tack vare det vattenreningsverk som finns i byn, samt invånarnas hårda arbete som håller bosättningen på fötter. Rent vatten är en lyx som kan betyda skillnaden mellan liv och död i ödemarken.

Postens Högkvarter: Är precis vad det låter som den plats i ödemarken där postens ledning håller till, här registreras alla kontrakt och det är här som postens administrativa centrum är beläget. Platsen kan i sig själv räknas som en stor bosättning trots att den till stor del består av postmän och de rekryter som tränas i de kunskaper som man behöver för att kunna utföra sitt arbete som postman. Är du inte medlem i postens organisation, önskar bli det eller en av postens kunder har du inget här att göra då du kommer att bli körd på porten vänligt men bestämt, testa inte din tur genom att vägra avlägsna dig om du blivit ombed att göra det.

Ålgården: En medelstor bosättning där invånarna lidit svårt av de sviter som det stora kriget lämnat efter sig, en gång ett blomstrande ny bygge där invånarna livnärde sig på att fånga den ormliknande fisk som rörde sig i de mörka vattnen runt bosättningen. Nu är det en ytterst tragisk byggd då det uppdagats att bosättningen ligger placerad i ett område med mängder av explosiva metallcylindrar och bomber som inte detonerat, dolt under det mörka vattnets yta. Ta er i akt och kom ihåg att ”allt som glimmar är inte guld” om ni reser genom området.

Växjö: En ganska liten bosättning där invånarna tjänar sitt uppehälle genom att bruka naturen, hugga ner den, omforma den och skörda dess frukter. Helt klart en av efterkrigstidens mest välbyggda bosättningar. Den explosivt växande Meta-vegetationen i området är bosättningens källa till lycka och olycka. Här är naturen levande och hungrig på människokött så ta er i akt.

Skroten: En samling med smutsiga skjul mitt i en enorm automobil kyrkogård, dessa ytterst förgiftade och sjuka bosättare skrapar fram sitt leverne bland skrotbergen på jakt efter användbara reservdelar att byta med berget eller fina bitar med metall eller plåt att sälja, i första hand till Metallbygdens hantverkare. Ibland kan man här även finna ”finbränsle” att användas av de som behöver sådant och vet hur man använder det.

Gårdsby: En ganska liten bosättning som existerar likt ett öga i stormen som omgärdar den, dess invånare lever mitt i det område som går under namnet Gast bältet och de har anpassat sitt samhälle till att ständigt vara beredda på dessa hemska meta-varelsers angrepp. Gårdsby har en del kreatur bland annat de tvåhövdade korna som betar i de många hagarna. De föder sig själva och säljer överflödet till de (mycket få och återigen av Posten eskorterade) köpmän som vågar sig på den farofyllda resan. De som önskar stanna måste underkasta sig ”Patriarken” som styr det lilla samhället med järnhand och minsta brott mot reglerna straffas med livstids exil, vilket i detta område brukar betyda döden.

Hamn: En medelstor bosättning i ett mycket dystert vindpinat grått kustlandskap fyllt med de rostiga lämningarna av forna tiders enorma havsgående maskiner av enorm storlek, likt enorma sönderrostade monster fiskar ligger de hela vägen längs stranden och en bit bortom den. Invånarna livnär sig på vad havet har att erbjuda (vilket i mina ögon inte är så värst mycket) och på att bärga allehanda last från havets djup. Ingenstans kan man finna så mycket konserver och fisk vilket är deras största exportvara, fast enligt min mening så är deras främsta och mest framgångsrika exportvara rövarhistorier gällande skatter och mystiska platser. Om ni hör någon rövarhistoria berättas om fiskmänniskor eller dolda paradisparker på något lokalt vattenhåll så kan ni sätta er sista kapsyl på att historien började i hamn.

Universitetet: En kunskapens och det sunda förnuftets rättfärdigt upphöjda högborg. En plats där vår tids mest briljanta och välutbildade människor samlats för att med gamla beprövade metoder öppna porten mot den enorma kunskap som nästan helt gick förlorad under det stora kriget och samtidigt få en allomfattande överblick över nuets komplexa verklighet. En plats där titlar som biolog, historiker , ekonom, statsvetare, arkitekt och många fler återigen får den respekt de förtjänar samt möjligheten att göra den nya tiden den största nyttan. En plats där Studenter (som jag själv) svettas över travar med gamla dokument och svårt skadade magnetremsor i syftet att återupptäcka den gamla tiden. Vi samlar även in den information som våra högst vördiga lärde ber oss om i syfte att katalogisera den nya värld som öppnat sig framför oss. Vi är utvecklingen och den nya tidens hopp och många vandringar återstår innan den vida världens hemligheter ligger för våra fötter. Men en dag kommer vi att lyckas.

Jag måste dock även tillägga att om ni inte har ytterst viktig information, är en respekterad handelsman eller en av våra klienter så ber vi er att inte söka er till oss. Kunskapens pris är att vi måste hålla hårt i de resurser vi besitter i dessa tider. Vet att jag lider med alla nödställda och sjuka där ute, ni har min sympati skall ni veta när ni lägger er om kvällen i förhoppning över en ny och bättre morgondag.

Författare Filip Sand, Student, Geografiska nygestaltnings fakulteten, Universitetet. Författad och sammanställd på uppdrag av Professor Gerhard Bends.”