Bockaby

Förra året (2015)

Hoppet lämnar sist…

Till Postman Ralf Mårtensson, Postens Högkvarter.

Jag skriver med förtvivlan. Min kusin Ove är försvunnen. Han skulle på ett jobb i Metallbygden för de var kort om folk där. Han rekryterades i Ulricehamn där han bor med sin familj. Sina två döttrar och sin fru Stina. Men nu har ord kommit att Metallbygden är i ruiner efter att Kung Carls horder av blodsjävlar har expanderat sina marker. Men informationen är i konflikt med varandra. Ove rekryterades för tre veckor sedan men nu säger folk att blodsjävlarna tog över Metallbygden för över tre månader sedan. Tydligen skulle en överlevare ha kommit därifrån. Han har vittnat om slaveri och en massproduktion av vapen och ammunition. De rustar för krig. Men om Metallbygden var övertagen, betyder det att det är blodsjävlar som rekryterar folk för att jobba för att sedan slås i bojor som slavar? Detta behöver spridas till alla utposter. Men varför har ingen hört om detta tidigare? Vad gör Posten? Det har varit ovanligt tyst från dem. För att inte tala om sjukdomarna som sprider sig. Unga Britta har dött i Metasjukan. Även Gamle Brynolf. Flera är sjuka och vi har inte mycket mediciner. Försändelser kommer inte fram i tid. Jag är orolig. Jag fruktar för mitt och mina barns liv. Snälla Ralf, kom hem till oss.

Din Hilda

Dikterat av Hilda Mårtensson och nedtecknat av skrivaren Henrik Sturesson, Växjö.  

Bockaby drabbades av de blodstörstiga Blodsjävlarna. De gjorde entré till en tom utpost. Alla hade flytt i hast i ekot av Blodsjävlarnas dundrande fotsteg och rop. Två ensamma själar stannade kvar dock, vägrade att lämna Bockaby, Fader Johannes och soldaten Mörk. Må de få en snabb död…

I stunden mindes de Bockaby som det en gång var…

Lokalt – Byn:

Bockaby även av en del bara kallat för Byn bildades för ca 50 år sedan, av medlemmar från familjen Carlsson och Familjen Hollendar . Exakt vem som var först är något som fortfarande debatteras av medlemmar av familjerna och något som fortfarande kan leda till bråk i byn.

Carlsson och Hollendar var då vandrare som vandrade landet runt i ett ständigt sökande efter skydd och en lugn plats där man skulle kunna undfly landets farsoter. Grupper av Banditer och Skurkar av olika de slag var vanliga då många tog ifrån andra för att överleva hellre än att göra något eget. Inte nog med det man fick även undfly saker som Gastar, Meta (mutanter) och tex starkt radioaktiva områden.

Till slut efter ett särskilt smärtsamt möte med några banditer så hade Carlsson och Hollendar fått nog av att vandra och började söka sig en plats där de permanent kunde slå sig ner. Här fann de ruinerna av staden Bockaby och det tog dem inte lång tid att inse att ruinerna mycket väl kunde vara deras framtid. Så här slog de sig till ro och denna plats försvarade dem med sina liv.

Andra ankom och anslöt sig till familjerna Carlsson och Hollendar och snart växte Byn upp på allvar. När sedan ordet om Byn började sprida sig, så tog det inte lång tid innan handelsmännen började dyka upp och det är mycket tack vare dem som byn fortfarande finns idag.

Vatten är liv och död, och fortfarande ett stort problem. I byn finns ett litet vattenverk som förser Byn med ganska okej vatten som inte är så farligt. I alla fall så är det så man säger. Vill man ha tag i de bra grejerna så handlar man med de handelsmän som då och då kommer över rent vatten från den gamla tiden. Mest säljs annars oöppnade flaskor av olika slag från den gamla tiden. Med tur kan man även hitta sådant i den lokala affären.

Ekonomin: Mynt och pengar från den gamla tiden har mer eller mindre helt försvunnit, dels smälts ner till andra saker och dels helt enkelt bara tynat bort, de få man fortfarande kan hitta är mer värda som en råvara snarare än som en betalningsform. En ny form av ekonomi har växt upp runt Kapsyler som nu är den nya tidens mynt och sedlar.

Droger av olika slag är vanligt förekommande, både droger från den gamla tiden men även nya droger som tex Jet. Det är inte sällsynt att se en grupp knarkare i Byn tiggandes Kaps för den nya dagens drogfix.

I Byn finns även ett Tempel dedikerat till Katedralens tro. Katedralens Barn är en religiös kult som funnits i Byn ca 25 år nu. Fast mer om detta senare.

Byn har alltid varit en plats med behov av ordning, och medans det är allas plikt att hjälpa till i försvaret emot banditer, slavare och meta (mutanter) så är det Rätthållarens (även kallad för Sheriffen) arbete att fungera som ordningsman och lagman i Byn. Handelsmännen betalar Rätthållarens lön så man skulle kunna säga att han är i deras fickor, men det har hänt att Rätthållaren även gått emot köpmännen, något som köpmännen oftast accepterar med god min, då Rätthållarens ordning är bra för affärerna. Skottlossning inne i Byn är förbjuden och så är även stöld, utöver det så är reglerna ganska så få, beroende lite på vem som håller titeln som Rätthållare. Rätthållaren brukar även bestämma om någon nytillkommen permanent får bosätta sig i Byn.

Någon speciell klädd-kod finns inte i Byn eller i Byns glädjehus. Så här långt efter katastrofen så har folk inte råd att vara så noga med vad man har på sig. Kläder som erbjuder extra skydd emot metas och emot radioaktivitet är något som föredras. Men exakt vad som hjälper emot radioaktivitet är något som debatteras av många. Dom enda som vet säkert vad som inte hjälper är gastarna, och det är inte många som är villiga att tala med dom om saken.

Mer om byn och området:

Byn ligger omgärdad av skog som återhämtat sig väl sedan det svarta regnet och av asfalterade väg rester från den gamla tiden. Vandrar man Norr från Byn så kommer man snart till den starkt radioaktiva platsen som före det Stora Kriget var en stor stad. Platsen är en stor krater fylld med rester av byggnader och annat, som allt tycks ha fallit ner ungefär som om kratern plötsligt bildats under alla dessa byggnader.

I utkanterna finns fortfarande en del struktur kvar. Gastar har setts i området och handelsmän undviker det helt och hållet. Rykten och legender om meta människor och meta djur går om området och Byn håller alltid ett vaksamt öga åt norr. Om staden hade ett namn, så är det ett som är förlorat i tiden, en hemlighet nu bevarad av områdets gastar.

Åt Öst så kommer man efter ett tag till en stor öde slätt, ett av de många områden som inte överlevde det svarta regnet. Här och där puttrar pöllar av radioaktivt slem och visa dagar kan gröna moln dra fram över slätten. Det är rekommenderat att undvika dessa moln då det sägs att beröring av dessa moln i längden kan leda till att en människa förvandlas till en gast.

Lite för öppet för en del men handelsmännen använder det området för att ta sig till Byn. Djurlivet är begränsat och främst är det då mindre meta djur som rör sig i området. Det är också åt öst man beger sig för att komma till närmsta bosättning.

Åt Söder ligger även där ruiner från den gamla tiden. Dessa ruiner kallas för Rydboholm, ett namn som kommer från en av de blå markörer som finns runt ruinen. Området sägs vara tillhåll för banditer och undviks därför av både Byns invånare och av handelsmän. Under årens lopp så har det hänt flertalet gånger att banditerna försökt plundra Byn eller röva bort dess invånare.

Åt Väst ligger mer skog och en del sjöar, och ju mer längre västerut man kommer dess mer förändras skogen, och till slut kommer man till den så kallade Svarta skogen, ett vidsträckt område som förändrats av det svarta regnet. Här är muterade växter och meta djur väldigt vanliga, vilket gör att man helst undviker platsen. Utöver den svarta skogen och dom meta växter som kan påträffas så har naturen återhämtat sig ganska väl runt byn.

Man ska dock undvika att dricka ifrån de sjöar som finns runt Byn, även om ett par av dom återhämtat sig så pass att dom kan nära det nya livet i regionen så är vattnet fortfarande skadligt för människor.