Den nya världen – nu

FÖRRA ÅRET
 

Vattenverket räddades förra året efter att ha drabbats av filtrations problem, huvudsakligen orsakats av verkets allt mer trasiga system. Rör och slangar lagades, ny metall bankades på och nya komponenter installerades. De nya komponenterna var dock inte utan problem och för den delen utsatt av klåfingriga besökare, men trots detta lyckades resande från Omega att lösa problemet.
 
Brödraskapet lovades en utpost, boende och besökare förgiftades av mystiska aktörer och Von Rinj gjorde återigen sin närvaro känd. Plåtkorparna och deras ledare Tallrot har fortfarande bosättningen under sin kontroll, men med öppet stöd från flertalet boende. Och varken Blodsjävlar eller Guvernörer från främande trakter har synts till sedan deras senaste besök.
 
Många verkar de dock vara, de yttre krafterna som är intresserade av Bockaby.
 
Blodsjävlarna verkar i sin tur ha fullt upp i ett inbördeskrig mellan de trogna till Kung Carl och dem som svurit trohet till hans son Kung Bolten och någonstans där ute i ödemarken har den gamla världens artefakter av okända anledningar börjat vakna till liv.

 

TIDIGARE..
 

Blodsjävlarna erövrade Bockaby och styrde där under en längre tid och Kung Carl återförenades med sin son. Sedan kom det stora mörkret, en våg av gastar som svepte in från gastbältet och de Blodsjävlar som överlevde lämnade Bockaby i all hast.
 
Posten hade lidit sina största förluster sedan sin skapelse på grund av Blodsjävlarna och deras Postmän och kvinnor var antingen döda eller på vild flykt och de få som försökte hålla fanan insåg att man inte längre kunde agera som en väpnad grupp. Nya postmän har börjat dyka upp som fortsätter att leverera brev och nyheter men som hävdar neutralitet. Om de gamla grupperna av posten finns kvar är okänt.
 
Katedralen och dess stora domän föll i striderna emot Kung Carl, men när Blodsjävlarna firade som mest hände det något. De som flydde söderut slukades av den annalkande horden av gastar som var på väg emot Katedralen. Samtidigt har en legend börjat spridas vitt och brett om ett barn, fött nytt under Mörkrets välsignelse, ett barn som skall ena världen igen och räddad den undan dess största hot någonsin.

Hoppet lämnar sist…
Till Postman Ralf Mårtensson, Postens Högkvarter.

Jag skriver med förtvivlan. Min kusin Ove är försvunnen. Han skulle på ett jobb i Metallbygden för de var kort om folk där. Han rekryterades i Ulricehamn där han bor med sin familj. Sina två döttrar och sin fru Stina. Men nu har ord kommit att Metallbygden är i ruiner efter att Kung Carls horder av blodsjävlar har expanderat sina marker. Men informationen är i konflikt med varandra. Ove rekryterades för tre veckor sedan men nu säger folk att blodsjävlarna tog över Metallbygden för över tre månader sedan. Tydligen skulle en överlevare ha kommit därifrån. Han har vittnat om slaveri och en massproduktion av vapen och ammunition. De rustar för krig. Men om Metallbygden var övertagen, betyder det att det är blodsjävlar som rekryterar folk för att jobba för att sedan slås i bojor som slavar? Detta behöver spridas till alla utposter. Men varför har ingen hört om detta tidigare? Vad gör Posten? Det har varit ovanligt tyst från dem. För att inte tala om sjukdomarna som sprider sig. Unga Britta har dött i Metasjukan. Även Gamle Brynolf. Flera är sjuka och vi har inte mycket mediciner. Försändelser kommer inte fram i tid. Jag är orolig. Jag fruktar för mitt och mina barns liv. Snälla Ralf, kom hem till oss.
 
Din Hilda
 
Dikterat av Hilda Mårtensson och nedtecknat av skrivaren Henrik Sturesson, Växjö.

 

Bockaby drabbades av de blodstörstiga Blodsjävlarna. De gjorde entré till en tom utpost. Alla hade flytt i hast i ekot av Blodsjävlarnas dundrande fotsteg och rop. Två ensamma själar stannade kvar dock, vägrade att lämna Bockaby, Fader Johannes och soldaten Mörk. Må de fått en snabb död…

_______________________________________________________________________________________________________

INNAN DESS

 

Jag har samlat ihop rapporter med innehåll om vad som händer norröver. Jag har inte hunnit sammanställa dem utan ni får breven direkt. Det är allvarligt och vädjar att ni läser breven så fort som möjligt.
 
Till Stefan Arnevik, postledaren i Ulricehamn
 
Vi har sett flera gäng av Blodsjävlar som rört sig söderut från deras marker. Framför dem vandrar flertalet människor söderut och väst samt nordväst för att undgå Blodsjävlarna. De vittnar om stora arméer av Blodsjävlar, tungt beväpnade som färdas både syd, sydväst och nordväst. Av den informationen vi har fått in och sett själva så är Blodsjävlarna väl förberedda. Vi har även fått in observationer om att de sett självaste Kung Carl på väg sydväst med en stor arme. Det verkar som att de är på väg till Katedralen, Fortet och Postens huvudkvarter men även mot Ulricehamn. Blodsjävlarna har krossat allt i sin väg hittills. Utposter och bosättningar har tystats. Mitt råd är att ni beger er ifrån Ulricehamn. Samla alla postmän och kvinnor och bege er till huvudkvarteret. Vi måste stå samlade.
 
Undertecknat Griselda Jönsson
 
________________________________________________________

Till Jesper Parre, soldat till Katedralens Barn
 
Samla alla du kan, soldat, bonde, hemlös, hantverkare, mekaniker, ungdom, åldring osv. Vi behöver alla som kan svinga ett tillhygge för att befria Katedralen från ockupationen som pågår. Blodsjävlarna står utanför och det är en tidsfråga innan de anfaller. Men de ska inte få en enkel strid. De begår ett stort misstag om de tror att de kan storma Katedralen med dess barn. Vi ska visa dem vad Mörkret innebär. Möt upp mig i Holtemarken. Där organiserar vi upp oss och sedan anfaller vi dem i ryggen.
 
Undertecknat Inkvisitor Stella Blanko

________________________________________________________

Till Helga Sark, herbalist i Universitetet
 
Jag skriver med stor oro i mig. Vi i Lerbacken har än så länge varit befriade från våldet från Blodsjävlarna men vi har scouter som bevittnat stridigheter utanför Katedralen. Det är ett blodbad! Blodsjävlarna ockuperade Katedralen i två veckor innan de anföll till slut. Att de haft tålamodet att vänta så länge är förundransvärt. Men sedan brakade det loss. Blodsjävlarna intog Katedralen men hann inte strida med soldaterna där inne till skymningen innan Katedralens Barn kom med en arme i ryggen på Blodsjävlarna. Men Blodsjävlarna var väl förberedda och de stod emot. Ett dygn gick och marken överallt var färgad röd av allt blod. Men när nästa skymning kom igen stod Blodsjävlarna stå som segrare. Det är förkrossande att de intagit Katedralen. Vi fruktar att vi i Lerbacken står på tur. Vad händer med Posten? Kommer det att hjälpa oss? Vi har inte hört något från dem. Hoppas det är säkrare längre söderut.
 
Undertecknat Leif Dannegård

________________________________________________________

Till Svea Riklander, mekaniker i Universitetet
 
Jag har allvarliga besked. Postens högkvarter har fallit. Jag har i tre veckor tagit hand om ett dussin postmän och kvinnor som kom instapplandes i Växjö på haltande ben. De hade stora skador men deras starka vilja drev dem hit för att ge besked om Postens fall. Blodsjävlarna kom med en stor arme och var tungt beväpnade. Edith, en av postkvinnorna sade att hon inte sett så stora vapen innan, de hade inte en chans. De slaktades, de tog inga fångar. De som kunde flydde. Vad är det som stoppar Blodsjävlarna nu om Posten fallit? Katedralens Barn? Edith säger att de har sina egna problem med en ockupation i norr. Världen ser dyster ut. Jag hoppas Blodsjävlarna inte tar sig hit. I så fall kommer vi att bege oss till Hamn. Hoppas du mår bra. Saknar dig.
 
Undertecknat Stina Lassemo

________________________________________________________

Till Mo i Skroten
 
Jag har rest från Bockaby, flydde i all hast när Blodsjävlarna antågade. Jag tog mig norrut i hopp om att finna skydd hos Katedralens Barn. Det var ju snack i Bockaby om ett utvalt barn av Mörkrets Furste. Om Mörkrets Furste är på defensiven så är det säkraste kortet förmodligen hos Katedralens Barn. Jag gick genom gastbältet för att vara säker på att Blodsjävlarna inte skulle bege sig efter mig. Innan jag lämnade Bockaby tog jag en hel del Rad X och Rad Away från Fader Johannes affär. Alla var upptagna med att prata om vart de skulle bege sig då. Men det som slog mig i min färd var att jag inte stötte på en enda gast i gastbältet. Inte ens en vildgast. Helt tomt. Jag såg spår som ledde norrut så jag började följa dessa spår, jag skulle ju ändå ditåt själv. På vägen träffade jag på folk som var på väg söderut istället. De berättade att de sett en arme av vildgastar, massor i drivor som färdas norrut, mot Katedralen. En i sällskapet var gast och han sade att vad som än hände med vildgastarna så är de normala gastarna fria från den påverkan men att fler och fler gastar bli förvildade, aggressiviteten ökar. Men de nämnde att ett botemedel finns för gastar nu. Kan det vara sant? Gasten trodde på det. De som var på väg söderut flydde från Blodsjävlar. Jag kände alltmer att fortsätta norrut var ett dåligt val men jag kan inte förneka att jag var nyfiken nu. Jag kom till slut till Holtemarken och det låg öde, trodde jag. Människorna hade flytt, Katedralens Barn hade begett sig i samlad trupp mot Katedralen och det intressanta var att även spåren från vildgastarna ledde i samma spår som Katedralens Barn. När jag letade efter mat och vatten i Holtemarken dök det upp Meta-människor och jagade ut mig. De tycktes ha tagit upp boende där. Jag har hört från andra vandrare att flertalet Meta-människor har tagit residens i övergivna utposter. Metabosättningar, kan du tänka dig? Jag kommer nu vika av till Lerbacken istället och se vad jag kan få för uppdateringar där. Jag har träffat en vandrare som lovat att ta med mitt brev och skicka det vidare så det förhoppningsvis kommer till dina händer.
 
Undertecknat Från din kärlek

________________________________________________________

Till Johannes Livert, akademiker i Lund
 
Jag har nu på er begäran intervjuat överlevare från kriget och gjort en sammanställning. Resan har varit lång och utdragen men nu anser jag att jag fått en omfattande bild av läget som råder i nuläget. Jag ger er en kortfattad summering av de intervjuer jag utfört men bifogar intervjuerna i kuvertet.
 
Vi börjar med Katedralens Barn. Katedralen intogs av Blodsjävlarna. Katedralens Barn har lidit stora förluster men det finns fortfarande de som utövar tron i alla dess skikt såsom Fader, Moder, soldater och troende utspritt i de orörda bosättningarna och utposterna. Men Katedralen tycks inte längre vara i Blodsjävlarnas våld. Jag har bara ett vittnesmål som i intervjun inte kan ge fulltalig eller klar information om vad som hänt i Katedralen. Mestadels svammel men ni får avgöra själv er tolkning när ni läser intervjun. Men kontentan är att ingen har Katedralen nu. Tron är starkare än någonsin på grund av det utvalda Barnet vars plats för närvarande är okänt. Men fler och fler sällar sig till Katedralens Barn i hopp om att Mörkrets Furste ska frälsa dem.
 
Postens högkvarter krossades fullständigt. Posten har tagit störst förluster men inte konstigt med tanke på att de har varit de största motståndarna till Blodsjävlarna. Det finns dock grupper av Postmän och kvinnor som fortfarande utövar sin profession med att leverera brev. Men de har valt att stå under en neutral flagg. Det är oklart om de som fortfarande väljer att strida mot Blodsjävlarna fortfarande kallar sig för Posten eller ej. Men Posten verkar splittrat med en del olika riktningar.
 
Vildgastarna har begett sig från gastbältet och begett sig norrut. En del säger mot Katedralen, en del säger att det gått ner i den stora sjön vid Katedralen. Men ingen tycks ha sett dem sen de var nära Katedralen i alla fall. Gastarna överlag tycks mer vildsinta men de med det sunda förnuftet hävdar å det starkaste att de inte har en dragning norrut och är sig själv. Vad nu det innebär. Men de vill inte veta sig vid några aggressioner, trots att de uppvisade en hel del aggressiva tendenser i intervjun om detta ämne. Vid ett tillfälle fick jag avbryta intervjun med oro för min hälsa.
 
För Metavarelserna har kriget inte påverkat dem negativt, de står ändå högst upp i näringskedjan, snarare tvärtom som det tycks. Metavarelser tycks ha tagit över utposter och bosättningar där Blodsjävlarna har dragit förbi och antingen dödat alla i sin väg eller skrämt iväg invånarna. Ingen har ännu velat utmana Metavarelserna på deras nya territorium. Det får bli ett senare problem när bosättningarna och utposterna är redo att bosättas igen av människor.
 
Till den sista mest intressanta biten. Jag kan dock inte garantera sanningshalten i dessa intervjuer. Informationen är från andra hand dessutom så inga egna vittnesmål. Men det sägs att Kung Carl själv begav sig till Bockaby för att åretförenas med sin kvinna och son. Tydligen kände Kung Carl inte till om sin son men att det blev en överraskning för honom. Men lyckan tog slut för vildgastar ska ha attackerat Blodsjävlarna i Bockaby. Det är oklart om Kung Carl stöp eller ej men rykten sprider sig fort och det har tisslat och tasslats om att det är inre stridigheter i Kung Carls stad om vem som ska ta över. Förhoppningsvis är det ockuperade med denna maktkamp väldigt länge.
 
Det var allt. Nu ska jag bege mig hem och ta mig ett välförtjänt bad i min tunna. Jag har dessutom lyckats lägga vantarna på en väldoftande tvål. Ni kan lämna min betalning i banken, jag har ett bankfack där som jag förvarar kaps i tills jag återvänder till Universitetet.
 
Undertecknat Göran Lipp, frilanserande arkiverare

 

Författare Viveka Hjelm, Student, Geografiska nygestaltnings fakultet, Universitetet.
 
Författad och sammanställd på uppdrag av Professor Gerhard Bends